BINA

Nej, men det är väl så att jag inte kunde låta bli bara. Att blogg då alltså. För er som inte förstod det. Det kliade verkligen i fringrarna när jag kom hem från jobb. Jag vill dela med mig mina tankar och mina funderingar. Min andra blogg gick inte att få liv i, tyvärr. Olasdottir is the shit. Ska försöka göra så jag kan få tillbaks den, men hur det ska gå till får jag fundera över imorgon. Det har varit julafton och grejer. Julafton var mysig. Det är den alltid. Eller hur? Men den var såklart roligare när man var liten, då man inte kunde sova för man var så himla exalterad över att få öppna alla klappar. I år fick jag allt jag hade önskat mig. Man brukar inte säga att man blev "GLADAST AV" men i år struntar jag i det. Jag fick ett nytt objektiv till min kamera och blev riktigt nöjd, eller nä. Riktigt jävla nöjd. Får man uttrycka sig så? Jajo. Jag får! Fick pengar, presentkort, kläder osv. Blev jätte nöjd! Dock var jag helt slut, somnade till lite i soffan. Det kanske inte var så konstigt, eftersom jag jobbade dagen innan och dagen innan det. Då får man vara trött. Visst? Igår var det ju bara utgång som gällde. Även fast man är halvdöd eller brutit benet ska man gå ut den 25e så är det bara. Jag jobbade ett riktigt drygt pass på tolv timmar. Jag hade ont i hela kroppen, men jag intalade mig själv att jag skulle ut. Mitt jobb skulle inte få ta över mitt partyliv. Men om jag ska vara ärlig, gör jag aldrig om det.. Jobbar först tolv timmar sen ut och ska försöka dansa. Never again! Jag hade det jätte trevligt iallafall, men mina ben/fötter sa åt mig att "sluta dansa nu Bina, sluta nuuuuuu!!" Jobb idag igen. Drygt/segt/tråkigt! Jag hatar att känna så, det ska bli himla skönt att bara få "vara" i 3 dagar innan nyår. Då blir det tufft och förhoppningsvis roligt! Det är väl inget jag direkt ser fram emot! Men sånt är livet.. "Time is money" som jag alltid brukar säga!

Bina funderar:
Idag gjorde jag en sak som jag inte trodde jag skulle göra. Jag avslutade ett fint kapitel i mitt liv. Det blir bäst så. Både för mig själv och andra. Jag ångrar ingenting. Vi har båda hatat/älskat varandra, men vårt är historia nu, jag minns hur jag gav mig själv tomma löften som inte kunde uppfyllas. Nu när jag tänker efter, så var det en enorm smärta inom mig. Den kärleken gör ont, men det är den som också är så jävla fin. Nu har jag bestämt mig för att ge någon annan chansen, någon som vill ha den. Och jag tycker inte det är fel. Snarare tvärtom. Jag är glad över att jag idag var stark nog till att säga åt mig själv att "nu räcker det", nu ska jag våga släppa in någon annan.

Man blir lovad "guld och gröna skogar" och ibland blir det bara skit av allt. Men man ska aldrig någonsin kunna tänka tillbaks och säga till sig själv "Varför tog jag inte chansen när jag hade den". Man ska bara göra och leva i nuet. Det tycker jag är riktigt viktigt.

En vän med en bil spelas i mina högtalare, nostalgi till hundra procent. Jag kan verkligen se mig själv sitta i en park i Göteborg, sen riktigt varm sommardag. Solens strålar smekar mina kinder och vinden gör så att mitt blonda hår bara flyger åt alla håll. Fankan och co sitter brevid i deras solbrända ben och deras vita converseskor, Håkan spelas högt. ÅÅÅÅÅÅÅH! Vad jag älskar sommaren och mina vänner. Ni är guld! Verkligen guld. Men det visste ni väl redan?

Nej, men mina kära vänner. Välkomna tillbaks och hoppas att ni kommer följa mig här med? Jag kommer köra på i 110 precis som vanligt! Nu väntar BIIIINGEN. Sov så gott!